News/Upcoming

Grupputställning på Cornelia Sojdelius Gallery, Stockholm

Kajsa Breitholtz, Ossian Eckerman, Cecilia Hultman, Anna Lidberg, Anna Odell

Efter höstens renovering öppnar Cornelia Sojdelius Gallery den 2/2 vårsäsongen med grupputställningen
Det som inte går att laga. Sex konstnärer har svarat på temat utifrån sina praktiker. Cecilia Hultman, Anna Lidberg och Kajsa Breitholtz ställer sedan tidigare ut på galleriet och vi är glada att kunna presentera dem tillsammans med verk av Anna Odell och Ossian Eckerman.

Konstnärerna har tolkat Det som inte går att laga konceptuellt och/eller materiellt. I centrum för påståendet ligger en gnagande och tilltagande oro över att allt faktiskt inte kommer att ordna sig. Det som inte går att laga antyder en sorts otillräcklighet. Det kan gälla de stora frågorna, men om tidigare generationer här har blickat bakåt och undrat ”Hur k

unde det hända?” blickar vi nu in i en framtid utan tydlig riktning eller hopp. För en del av de utställda konstnärerna handlar detta om information. Samtidigt som vi i allt snabbare takt får reda på mer och mer har vi svårare att veta vad som faktiskt stämmer. För andra handlar Det som inte går att laga om tillit. Frågan om vem man kan lita på präglar inte bara de politiska frågorna, utan hela existensen. Tilliten till medmänniskorna. Tilliten till den du är i relation med. Tilliten till dina minnen. Tilliten till dig själv. Med en närmast besatt medvetenhet återvänder konstnärerna till bevisen; minnen, bilder och dokument särskådas och upprepas men ändå utan riktigt hopp om en försonande helhet.

Det är inte självklart att Det som inte går att laga måste läsas negativt. Idén om helheten, oavsett om det gäller nationen, jaget eller kärnfamiljen har sedan länge satts i gungning. För några konstnärer är just upplösningen, det sönderbrytande själva meningen. Där lagren av olika berättelser och anspråk visar sig i fragment, framstår det som inte går att laga som den sanna bilden. Och visionen om helande som auktoritär maktutövning.

Det som inte går att laga är en oroande utställning. Dels för att det irreparabla omöjliggör vår strävan efter harmoni. Dels för att vissa saker mår bäst av att inte sättas ihop igen.

Välkomna på vernissage lördagen den 2:e februari, klockan 16:00 – 19:00, då även duon Moonlet (Cornelia Sojdelius/Eric Gadd) spelar.

Utställningen pågår till den 1:a mars 2019.
Öppettider: onsdag – fredag 12:00 – 18:00, lördag – söndag 12:00 – 16:00.

Bildinfo: Anna Odell, collage, blandteknik, detalj.

Biologiska museet öppnar tillfälligt för en dag av konst, musik, poesi och föreläsningar, arrangerat av Biologiska museets vänner.

Jag medverkar med verk från installationsserien Utsikter mot undergången.

6 maj 2018 kl 12.00 – 20.00

Medverkande konstnärer och föreläsare:

Boel Recén, zoolog och museipedagog.
Åse Ahlstrand, museipedagog och representant för
Naturskyddsföreningens Natursnokarna.
Lars-Erik Larsson, f.d museichef för Biologiska museet.
Cecilia Klingspor, musiker och kompositör.
Love Kjellsson, musiker och kompositör.
Carl Johan Erikson, konstnär och fotograf.
Karin Willén, konstnär och arbetar med verk och verksamheter inom
stadsutveckling och politik.
Jesper Olsson, litteratur- och mediehistoriker.
Stefan Jarl, dokumentärfilmare, filmregissör, författare och debattör.
Marja-Leena Sillanpää, konstnär, poet och musiker.
Lars Siltberg, konstnär och fotograf.
Anastasia Ax, konstnär.
Anna Lidberg, konstnär.
Jon Ekström, musiker.

Välkomna!

Biologiska museets vänner
www.biologiskamuseetsvanner.se
info@biologiskamuseetsvanner.se
https://www.facebook.com/biologiskamuseetsvanner/

Foto: Mauro Tosarelli.

January 27 – February 23,

Utsikter mot undergången at Cornelia Sojdelius Gallery, Stockholm.

Opening January 27: 16:00 – 19:00, corner of Cardellgatan/Brahegatan. Welcome!

Dalslands Konstmuseum.

23 september–19 november, Välkommen på vernissage 23 September, mer info här.

Övre utställningshallen: Anna Lidberg – Utsikter mot undergången,
Nedre utställningshallen: Rickard Lindqvist, Galleriet: Henrik Persson

Utsikter mot Undergången

En utställning med ett flertal miniatyrinstallationer av diorama-karaktär.
Ljus, ljud, video och objekt. Ljudspår av Jon Ekström.

Jag gör en ansats att tänka på undergången. På hur tanken på katastrofer, de som syns i rubriker såväl som de personliga kan lamslå eller uppmana till motstånd. Hur vi ska hitta vägen mellan olika tillstånden av skräck och motivation. Hur kan jag tala om orosmoment utan att vara för likgiltig, naiv, alarmistisk eller populistisk? Jag har landat i att försöka känna på själva rädslan i att benämna något som kanske inte kommer hända. Hur den ska kunna hanteras, och gestaltas. Jag försöker, med installationsserien Utsikter mot undergången.

Till de enskilda installationernas namn väljer jag bland rädslor jag själv känt, funderat över eller inte vågat tänka på. Situationer som kan innebära slutet för världen som jag känner den, för mina medmänniskor eller för mig och personer som står mig nära. De innebär för- ändringar som är plågsamma att föreställa sig. Bland installationernas individuella titlar finns Klimatkatastrof, Fascism och Antibiotika- resistens men också Ensamhet och Demens. Beredskapsplaner och förebyggande arbete fascinerar mig. Jag har en vilja att förbereda mig för situationer som kan tänkas uppkomma. Det kan vara förberedelser som är materiella, samhälleliga och kollektiva eller som här, emotionella och själsliga.

I installationerna eftersträvas en stämning, av något stillsamt vackert, harmoniskt och ödesmättat. Olika ljuskällor riktas mot föremål och scenografier, vars skuggor skapar horisonter. Med igenkännbara former från svenska skogar och landskap. Ett bildspråk som ibland rövas bort av nationalistiska viljor, där oron för det hotfulla bakom horisonten riktas mot främlingen. Vyerna i installationerna inspireras av, men skiljer sig från, hur post-apokalyps brukar porträtteras. Det finns inga ruiner från mänskligt liv, inga tecken på en strid. Kanske för att civilisationen inte ligger i ruiner. Eller för att bilden endast är ett utsnitt från skogen bredvid tätorten och därmed inte avslöjar vilket skick civilisationen befinner sig i. Kanske kommer tallens siluett att se ut som den gjorde, kanske har undergången redan inträffat. Installationerna kan också vara gestaltningar av den utsikt en människa blickat ut över under sina oroliga funderingar. De är en helhet som består av blandningar av efteråt och innan, av scenen och kulisserna, av föreställningar och utsikter.

Anna Lidberg