Utsikter mot Undergången

(English below)

Utsiktermotundergangen-annalidberg

En utställning med ett flertal dioraman i minatyr. Ljus, ljud, video och objekt. Musik av Jon Ekström.

Jag gör en ansats att tänka på undergången. På hur tanken på katastrofer (de som syns i rubriker såväl som de personliga) kan lamslå eller uppmana till motstånd. Hur vi ska hitta vägen mellan olika tillstånd av skräck och motivation. Hur kan jag tala om orosmoment utan att vara för likgiltig, naiv, alarmistisk eller populistisk? Jag har landat i att försöka känna på själva rädslan i att benämna något som kanske inte kommer hända. Hur den ska kunna hanteras, och gestaltas. Jag försöker, med installationsserien Utsikter mot undergången.

Till de enskilda installationernas namn väljer jag bland rädslor jag själv känt, funderat över eller inte vågat tänka på. Situationer som kan innebära slutet för världen som jag känner den, för mina medmänniskor eller för mig och personer som står mig nära. De innebär förändringar som är plågsamma att föreställa sig. Bland installationernas individuella titlar finns Klimatkatastrof, Fascism och Antibiotikaresistens men också Ensamhet och Demens. Beredskapsplaner och förebyggande arbete fascinerar mig. Jag har en vilja att förbereda mig för situationer som kan tänkas uppkomma. Det kan vara förberedelser som är materiella, samhälleliga och kollektiva eller som här, emotionella och själsliga.

I installationerna eftersträvas en stämning, av något stillsamt vackert, harmoniskt och ödesmättat. Olika ljuskällor riktas mot föremål och scenografier, vars skuggor skapar horisonter. Med igenkännbara former från svenska skogar och landskap. Ett bildspråk som ibland rövas bort av nationalistiska viljor, där oron för det hotfulla bakom horisonten riktas mot främlingen. Vyerna i installationerna inspireras av, men skiljer sig från, hur post-apokalyps brukar porträtteras. Det finns inga ruiner från mänskligt liv, inga tecken på en strid. Kanske för att civilisationen inte ligger i ruiner. Eller för att bilden endast är ett utsnitt från skogen bredvid tätorten och därmed inte avslöjar vilket skick civilisationen befinner sig i. Kanske kommer tallens siluett att se ut som den gjorde, kanske har undergången redan inträffat. Installationerna kan också vara gestaltningar av den utsikt en människa blickat ut över under sina oroliga funderingar. De är en helhet som består av blandningar av efteråt och innan, av scenen och kulisserna, av föreställningar och utsikter.

Anna Lidberg

 
Utsiktermotundergangen-annalidberg

Utsiktermotundergangen-annalidberg

 

 

Conceptions of Ruin

Exhibition compiled of mixed media miniature dioramas. Video, light, sound and objects. Music by Jon Ekström

The installation series Conceptions of Ruin is an attempt to linger on the idea of the unthinkable. To allow oneself a moment of fear. To act, in a sequence of events where a catastrophic ending is preventable. Or, to cope in a process that seems inevitable – without succumbing to grief or becoming paralyzed in horror. The installations are not providing a solution. Rather, they are trying to imagine an Afterwards, and a will to act in a Before. It’s about how those two concepts probably aren’t sufficient to describe possible courses of destruction, which could be sudden or slowly dripping or cyclical. Here, destruction is a term to describe either a social disaster or a personal state of illness. A headline or a secret. The installations seek a mood of quiet beauty and desolation. Different light sources are aimed at objects and scenes. The shadows cast create horizons, with recognizable forms from Swedish forests and landscapes: forms that are sometimes held hostage by nationalism, where the fear of a threat behind the horizon is redirected towards the stranger. The views portrayed in the installations are inspired by, but differ from, usual portrayals of a post-apocalyptic world. There are no ruins of human life, no signs of battle. Perhaps it is because this civilization is not in ruins, and the images are simply a panoramic view over the forest, next to a town. Or maybe because the installations are figurations of what lay in front of an anxious person, at the moment of contemplation. Together, they form a whole that consists of mixtures of after and before, of the stage and behind the curtain, of conceptions and ruins.